| Ua/Ub/Uc/Ud |
|
|
|
Status: Utgångna Växellok med schweiziska koppelstängerI samband med planeringen av D-loken i början av 1920-talet kom SJ fram till att man också behövde något slags växellok och 1925 beställde man därför tre lok från Asea. Loken som fick littera U (omlittererade till Ua när Ub-loken kom) var koppelstångslok med hytten i ena änden på loket. Kraften från motorn till hjulen överfördes via två koppelstänger efter schweizisk förebild - inte så konstigt eftersom SJ varit på studiebesök i Schweiz i sin jakt på inspiration till D-loken. Det hela fungerade så att motorn drev ett blindhjul beläget mellan de riktiga hjulen. I blindhjulet var en snedställd koppelstång fäst som i sin tur var hopsatt med den andra koppelstången som drev hjulen. De ganska små hjulen och den stora utväxlingen gjorde att loken trots sin ringa storlek blev starka. Hytt i mittenSikten visade sig vara ganska dålig i Ua-loken och när SJ beställde fler växellok flyttades hytten till mitten och huvarna gjordes lägre. I övrigt behöll man mycket av konstruktionen. En hel del av elutrustningen var likadan som den i D-loken så att man kunde använda samma reservdelar. De första fyra Ub-loken levererades 1930 och efterföljdes av ytterligare 86 lok ända fram till 1950. Dessutom köpte TGOJ fem lok som tillverkades 1950-1954. Asea exporterade också lok av samma typ till norska NSB. BatterilokI början av 1930-talet var SJ mycket intresserade av ackumulatorlok, lok som kunde köra både via kontaktledning och batterier. Öa- och Öb-loken var SJ:s första lok av denna typ, men de var inte så lämpliga för växling. SJ beställde därför 1932 ett växellok som också skulle kunna köra på batterier. Loket fick samma utformning som Ub-loken men eftersom det inte rymde ackumulatorutrustningen fick denna placeras i en speciell tender som kopplades till loket. Det blev inte så smidigt och tendern slopades på 1950-talet. Loket, Uc 275, användes dock som vanligt ellok till 1991. Ny version med högre hastighetUb-loken hade visat sig vara en bra konstruktion och när SJ behövde ytterligare växellok på 1950-talet återanvändes många delar. De nya Ud-loken fick dock högre hastighet, 60 km/h, och en lite annorlunda kraftöverföring med båda koppelstängerna placerade vågrätt. Utseendemässigt skiljde de sig genom rundade hyttfönster. Genom den högre hastigheten kunde loken även användas i lokalgodståg. Motorn i de flesta Ub-loken byttes så småningom ut mot en starkare motor på 920 kW. Den ursprungliga motorn hade en effekt på 610 kW. Modernisering och ombyggnad till Ue/UfUa-loken slopades i slutet på 1960-talet men resten av U-loken gjorde tjänst under lång tid. En del av Ub- och Ud-loken moderniserades i slutet av 1980-talet med bland annat radiostyrning och multipelutrustning och fick då ny littera Ue och Uf. De lok som inte byggdes om slopades i början av 1990-talet. TGOJ:s fem Ub-lok överfördes också till SJ vid denna tid och av dem byggdes fyra om till Ue. Flera lok bevaradeTre Ub-lok finns bevarade. Det första loket, 163, finns på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle, ett annat på Nässjö Järnvägsmuseum. Ett av TGOJ:s lok finns på Grängesbergsbanornas Järnvägsmuseum.
Logga in för att skriva kommentar
3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved." |
||||||||||||||||||||||
• Synpunkter på innehållet, kompletteringar eller rättelser? Skicka ett meddelande