T11

SJ T1 30 1955. Foto Järnvägsmuseet.

Fakta

• Status: Utgången
• Typ: Gasturbinlok
• Axelföljd: 1'C1'
• Längd: 12600 mm
• Tjänstevikt: 63 ton
• Max axellast: 12 ton
• Effekt: 1000 kW
• Hastighet: 90 km/h
• Tillverkare: Motala Verkstad/Götaverken
• Byggår: 1955
• Byggt antal: 1
• Ursprunglig nummerserie: 30
• Tillhörde: SJ

Gasturbinloket - ett experiment

Under 1950-talet fick dieselloken sitt genombrott i Sverige. Den första stora serien av diesellok - V3-loken - beställde SJ utomlands men även hos de svenska tillverkarna var den tekniska utvecklingen i full gång.

Götaverken i Göteborg (som annars byggde framför allt fartyg) och Motala Verkstad lade i början av 1950-talet fram ett förslag på ett lok med en ny typ av framdrivning via en gasturbin. SJ beställde ett provlok och 1955 kunde Gotha-loket - eller drivgaslok som man också kallade det - rulla ut på spåren.

Varm gasblandning

Loket hade precis som ett vanligt diesellok en dieselmotor, men denna hade bara en indirekt del i framdrivningen. Den femcylindriga kolvmotorns roll var nämligen bara att producera gaser. Avgaserna från motorn blandades med spolluft och den varma blandningen (ca 500 grader) leddes under tryck till en gasturbin. Turbinen i sin tur var förbunden med en kuggväxel kopplad till en blindaxel som drev lokets hjul via koppelstänger.

Lokets uppbyggnad gjorde att det lät mer som ett jetflygplan än ett diesellok.

Placerades i Halmstad

Loket fick först litterat T1 vilket 1964 ändrades till T11. Halmstad blev lokets hemmastation och det användes främst på linjen Halmstad-Nässjö, mest i godståg men även persontåg. Loket hade utrustning för tågvärme - en elgenerator som drevs av dieselmotorn.

Ingen serieproduktion

Gasturbinlokets främsta fördel var att bränsleförbrukningen blev något lägre jämfört med ett vanligt diesellok. Motala Verkstad byggde två liknande lok - ett levererades till Stockholm-Nynäs Järnväg där det fick smeknamnet Månraketen - men någon serietillverkning blev det aldrig. 

Den relativt komplicerade konstruktionen, olika driftproblem och det faktum att bara ett fåtal lokförare kunde köra loket gjorde att användningen av T11-loket begränsades redan under 1960-talet. Loket slopades 1971 och stod sedan kvar i Halmstad till 1975 då det transporterades till Vislanda för skrotning.

SJ T1 30 1955. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

SJ T11 30 i Halmstad 1975. Vinghjulet i fronten hade tagits bort och det slopade loket väntade på sitt slutgiltiga öde. Foto Tommy Bergkvist.

SJ T11 30 i Halmstad 1975. Loket var slopat och en del av koppelstången var borta. Foto Tommy Bergkvist.

SJ T11 30 i Halmstad 1975. Loket hade tre drivande axlar med en löpaxel på vardera sidan. Foto Tommy Bergkvist.

Mer om loktypen

- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Motorlok i Sverige, Trafik-Nostalgiska Förlaget 2021
- Sveriges järnvägar hundra år: SJ 1856-1956
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska motorlok 1911-1997, i boken Lok & vagnar 2 utgiven av Stenvalls förlag 1998